Tre saker har snurrat i mitt huvud de senaste veckorna. Det ena är bikramyoga, det andra är kärlek/känslor, och den tredje, mest nytillkomna tråden är parallella livshistorier. Tre egentligen separata ämnen som är sammanvävda för mig just nu. Jag börjar med det första; yoga.
Yoga (och jobb) är mitt mantra för tiden framöver. Det är så jag ska ta mig igenom det som bryr mig och som är kopplat till kärlek/känslor och parallella livshistorier.
Innan jag återföll i skov gick jag regelbundet på bikramyoga, spelade tennis samt löptränade, men allt det avstannade när jag blev sjuk. Jag tror att jag har nämnt att det var lättare att falla i från än det är att ta upp aktiviteterna igen. Min löparkompis har dessutom fallit bort från kompiskretsen. Men det är en annan tråkig historia.
Anyway, under tidiga vintern gjorde jag mitt återtåg i yogasalen, och har sedan årets början kommit igång mer regelbundet. Det är frustrerande hur påtagligt svag jag är i benen, och hur dålig balans jag har. Förut kunde jag balansera på ett ben och samtidigt hålla under foten och sträcka det andra benet rakt fram (standing head to knee, se nedan). Det är ett minne blott. Jag får vara nöjd om jag klarar av att balansera på två ben. Hur kunde det bli så här? Liksom Lisa har skrivit om tidigare, tänkte jag också, när jag fick diagnosen, att nu ska jag träna upp min kropp, ta hand om den och se till att den är stark.
Min kropp är inte stark. Jag klarar inte av att hålla upp min kroppsvikt med hjälp av enbart benen (jo, när jag går så klart, men inte i poser med böjda ben). Efter yogan är jag så trött att jag inte orkar lyfta benen ordentligt. Det är jobbigast med benstyrkan… fötterna har varit delvis bortdomnade sedan 2005, och det har jag lärt mig att leva – och balansera – med. Det känns inte som ett stort nederlag. Men att som vuxen kvinna inte orka bära upp min kroppsvikt – det känns pinsamt.
Standing head to knee (bild från http://ohmybikram.files.wordpress.com)
Jag vinglar vidare i yogasalen så klart. Balansen sitter väl både i huvudet och i fötterna. Men om benen inte är starka spelar det ingen roll hur bra balans jag har, för jag orkar ändå inte bära upp mig själv. Jag behöver komplettera yogan med något mer. Pilates har jag länge velat prova. På Friskis och Svettis har de annars ett pass som heter KI Balans… det borde passa mig perfekt. Det är nog mer lågintensivt än yogan, och kanske lite behagligare eftersom det inte är 40° varmt, som det är i yogasalen.
Kan någon läsare rekommendera någon lugn men stärkande träningsform?
Hej Karin!
Jag kan varmt rekommendera vattengympa. I vatten kan man röra sig på ett annat sätt än på land, även när benen är tunga. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg “Det som passar dig kanske inte passar mig” om denna träningsform.
Hälsningar Kerstin
Gäller nog att hitta sin egen väg. Min har varit och är att ha hund. Promenader varje dag oberoende av väder eller benstyrka. När benen varit svaga har jag haft en sittdyna med, gått kortare runda och vilat flera gånger. Men aldrig en dag utan en lite tur. Dom första 10 åren med MS tränade jag mycket, vattengympa, styrketräning, yoga. Men nu blir det mest promenader. Testade Qigong, det fungerade rätt bra – förutom övningar i balans som jag var lika dålig på dom du. Det går nog att träna upp till en viss grad men det är inte kul. Gäller att hitta något som man tycker är kul nog att göra ofta och att kunna lyssna till kroppen så att man pressar lagom mycket utan att gå över gränsen. Men benstyrkan är viktig för livskvaliteten.
Hoppas du hittar något bra.
Ingegerd
@ Kerstin: jag har varit med mamma på vattengympa och tyckt att det var roligt. Jag har dock varit den yngsta deltagaren, så för mig är det lite “tantstämpel” på vattengympa. Men för kroppens och hälsans skull vore det ju utmärkt om jag provade det och glömde mina förutfattade meningar. Att inte ramla hela tiden vore ju peppande för självförtroendet, och säkert i längden för min lust att träna. Det är viktigt att göra något som jag klarar av. Kanske viktigare än vilken sorts träning det är?!
@ Ingegerd: Ja, att det är roligt är ett måste. Jag älskar att spela tennis, och där handlar det inte lika mycket om balans som i yogan. Teknik och kondition är viktigare. Tennishallen brann ned i vintras, men när de får igång verksamheten igen vill jag återuppta tennislektionerna.