Aah, vilken sommar!
Jag menar, oj!
Låt oss bortse från att det ösregnar just nu, och att det nästintill var översvämning bara för ett par dagar sedan, utan istället konstatera att det varit fantastiskt väder i sommar!
Jag tillhör ju den kategorin av MS-patienter som inte har problem med värme – tvärtom! Jag har haft det riktigt bra i solen, så länge jag bara anpassar min ambitionsnivå vad gäller vilka (trädgårds)projekt jag vill genomföra och accepterar att det är för varmt att jobba särskilt mycket.
Men i år saknade jag faktiskt lite svalka.
Vi har en stenlagd terrass i söder med mörkröd marktegel – snyggt, hållbart men väldigt varmt när solen ligger på. En lunch när vi hade knökat in bordet intill huset och alla fyra i familjen satt inne vid väggen för att försöka fånga den skugga som fanns insåg vi att någon form av solskydd var ett måste – om så bara ett parasoll!
Det blev efter lite letande en paviljong, ett tält med metallstomme och ljusbrunt tyg. Vår paviljong är mer funktion än form – det finns nog inga snygga paviljonger – men funktionen sköter den med glans.
Vid samma vända till byggvaruhuset insåg vi att pooler idag inte kostar så mycket. Barnens befintliga plaskdamm håller inte riktigt luften, utan efter en dag har den tappat formen och ser hängig och ledsen ut. Vi har aldrig inlett projektet “Att köpa pool” eftersom det ofta verkar bli både dyrt och en invecklat, och vi har ändå inte särskilt långt ner till stranden.
Fast nu upptäckte jag att den enklaste modellen var riktigt nim: ingen ställning, inga väggar och ingen montering. Blås upp kanten, fyll på drygt fem kubikmeter vatten och hoppa i! Den pryder sannerligen inte sin plats i trädgården, men man skaffar ju inte pool för prydnads skull – då anlägger man en damm!
För en tusenlapp var det ett perfekt sätt att testa huruvida vi är en potentiell poolfamilj. Denna sommar har vi absolut varit det, till min stora förvåning. Vi har inte ens varit nere och badat i havet här hemma!
Så i sommar har jag kunnat sitta på terrassen i skuggan under paviljongen med en kaffe och en tidning och samtidigt hållit ett öga på barnen när de plaskat i poolen.
Det har varit nästan oförskämt bra.
Visst, sommaren har slagit rekord. Fast jag kommer ihåg en sommar på 70-talet när Norrviken i Sollentuna var så varm att man nästan inte kände att man badade. Den sommaren fick jag så mycket vatten i öronen att det dröjde länge innan jag hörde bra igen. Själv har jag i sommar varit i Stockholms skärgård. Jag har cyklat ner till stranden, badat, cyklat upp igen för att vända i dörren och cykla ner igen. För varmt vid huset. Vi hade korsdrag i huset, alla fönster och dörrar öppna samtidigt för att få någon vind att passera, dag som natt. Härligt! Fast jag blir lite rastlös när man inte orkar göra något kreativt. Vila i några dagar men sedan vill jag ha några projekt att sköta så det syns att man varit ledig… :)
Men det var ju en fördel med värmen, att man fick resignera. :-) Det gick ju inte att genomföra något projekt… fast å andra sidan, gräset växte ju inte heller, så man slapp i varje fall klippa det.
70-talet ja… med mitt nostalgiska perspektiv var nästan allting *mer* då: varmare somrar, brunare solbrännor, snöigare vintrar, brantare pulkabackar, godare godis.
Så vi kan väl konstatera att sommaren 2010 höll ren sjuttiotalsklass?