Juni månad spenderades med att sova efter jobbet, det nya jobbet på avdelningen för missbrukare. Jag lärde mig inte någon gång under sommaren att hantera de mindre smickrande ordalag som jag och mina kollegor fått möta under sommaren. Tvärtom. Jag har funderat på om jag har det virke som krävs för det sociala arbetet och att möta klienter som jag förmodar kommer att vara frustrerade oftare än de är tillfreds. Att “Det inte är personligt” behöver jag dock inte vara Einstein för att lista ut.
Juli inleddes med den födelsedag jag drog mig för att fira, och blev precis så farsartad och olycklig som jag var rädd för (se tidigare inlägg Dagen D). Den urartade i att jag kände mig tvungen att ge upp min relation till min far för en tid: inte för att jag ville det, men eftersom han kändes ställd mellan två läger. Jag vill inte gå in på det mer, men jag kan säga att vi inom familjen löste det som vi brukar lösa våra problem: ett hastigt uppblossande, och sedan tystnad. Största, möjliga tystnad.
Att träffa familjen resulterade dock i något fint: min far uppmanade mig att bada mer. Så jag badade. Och jag simmade. Och jag hade mina lyckligaste och friaste stunder när jag tog ett förmiddagsdopp och kom till jobbet blöt i håret. När jag på kvällen, efter jobbet, tassade ned till bryggan i min badrock kändes det som att jag och mina grannar delade en lantlig oas mitt i staden.
Juli månad var även en studie i planering vs. ickeplanering. Resa eller inte resa. För en gångs skull ville/orkade jag inte riktigt göra något ordentligt av mina resplaner.
För övrigt har jag funderat över relationer, och hur mycket jag egentligen kan vänta mig av dem. Om jag vågar vänta mig något. Hur pass mycket insikt har jag egentligen i mina vänners liv? Får jag den insikt de vill att jag ska ha, eller vågar jag be om mer? Jag tänker också att det finns en anledning till att en relation ser ut som den gör. Be eller inte be om mer. Riskera att få ett slag i ansiktet. Dra mig undan eller inte? Jag har gjort det senare, vilket inte är det mest utvecklande, men ändå givit en viss distans.
I startgroparna ligger en resa med föräldrarna till Röros (jag ska bl.a. köpa en pläd) och en oväntad resa till en grekisk ö, även det med en förälder. Hur de övriga relationerna utvecklar sig är en fråga jag inte ser något svar på – men relationen till mamma – den frodas och består!
