För ungefär trettio år sedan körde min familj till Legoland. Vi har precis kommit hem från ännu en familjeresa till Legoland, men denna gång var familjen lite annorlunda – exempelvis var jag pappa, inte storebror.
Resan var mer strapatsrik på sjuttiotalet. Inga broar, färre motorvägar, sämre bilar – det är inget man kan sakna. Den största förbättringen är broarna över Öresund och Stora Bält: idag slipper man som bekant färjeköer och påtvingade avbrott. Man lättar på gasen när man ska rulla igenom betalstationerna, sedan är det ut på motorvägen igen.
Och är man likt mig förtjust i broar får resan ytterligare guldkant med två stora broar på samma dag!
Bron över Stora Bält är en klassisk hängbro, invigd 1998. När man närmar sig tornar bron upp sig i landskapet, väldigt imponerande.
Stora Bält-bron, hängbro. Total längd 6,8 km, spännvidd 1.624 m, segelfri höjd 65 m, pylonhöjd 254 m.
Den är hög; varje gång jag kör över så får jag en släng av svindel, något som annars inte händer så ofta.
Om man har sett någon dansk polisserie från de senare åren så har man förmodligen sett hur de kör på Stora Bält-förbindelsens lågbro. Det gör sig nämligen bra på TV.
Lite närmre oss ligger Öresundsbron, som i år fyller tio år.
Öresundsbron, snedkabelbro 2000. Total längd 7,8 km, spännvidd 490 m, segelfri höjd 57 m, pylonhöjd 204 m.
När bron skulle byggas fanns det gott om bakåtsträvare som opponerade sig, bland annat genom sloganen “Vem f-n vill tura på en bro?” Att tura är (var) att åka fram och tillbaka över Öresund, äta smörrebröd och dricka bajer. Det var lika patetiskt som det låter, och som argument mot en fast sundsförbindelse riktigt pinsamt. (Men “bromotståndet” handlade förmodligen i grund och botten inte om bron, utan mer om allmänt nejsägeri, romantiserande bullerbysvärmeri, utvecklingsfobi och ideologi.)
Öresundsbron är en av de vackraste snedkabelbroarna i världen. Jag är särskilt förtjust i att dubbelpylonerna inte är förbundna med varandra. Mitt på bron är det öppet upp till himlen; varje pylon står för sig själv, men tillsammans med sina tre bröder.
Öresundsbrons pyloner och bärkablar. Vackert.
Jämför exempelvis med en annan stor snedkabelbro, Vasco da Gama-bron i Lissabon som inte alls är lika elegant.
Vasco da Gama-bron, Lissabon, Portugal. Klumpig.
Jag vill nog mena att Öresundsbron nästan är i klass med Millaubron i Frankrike, ritad av Norman Foster och en av världens mest spektakulära broar. Mindre, men nog så vacker.
Millau-viadukten, Frankrike. Vacker.
Dagens allmänbildning blir att lära sig se skillnaden på en snedkabelbro och en hängbro: I en snedkabelbro hänger vägbanan i bärkablar spända från pylonerna. I hängbron hänger huvudkablar mellan pylonerna, och från dessa hänger vägbanan i bärkablar.
Grovt sett har alltså hängbron två sorters kablar: stora böjda och små lodräta. Snedkabelbron har enbart raka kablar på snedden. Hängbroar är bättre vid riktigt långa spann mellan pylonerna, 500 m och mer.
Själv fick jag gå 4,5 år på Väg & Vatten för att lära mig det där. Och nu säljer jag dammsugare. :-)
Jo, det är bildande med resor (som du väl vet…).
Säljer du förresten inte kylskåp också? ;-)
Jag säljer Kylskåp, spisar tvättmaskiner. Vad du än vill ha. Säg bara till plockar jag fram orderblocket. :-)
Fast just nu säljer jag mest till Asiater.
tjena.
Kunde inte låta bli att lägga märke till din fascination av broar,kan djupt rekomendera en tur över högakustenbron,kanske inte så häftig som dina tidigare upplevelser,men en av dom mest fascinerande av mina,den är imponerande,har en del foton på fb,adda mig gärna som vän om du vill. :)
MVH Mattias
Ja, Höga Kustenbron finns kvar på min att göra-lista…
Fast om jag ändå får åka 85 mil tar jag mig nog ärligt talat hellre söderut, till utkanten av Rotterdam och promenerar över den nya, skruvade gång- och cykelbron.
En skojig twist(!) på den klassiska fackverksbron. Man kan ta ut svängarna lite mer på mindre broar…
Ta det inte personligt, jag har inget emot Norrland – det är bara lite bättre klimat söderut. :-)