Igår kväll träffade jag en kompis och det fick mig att tänka tillbaka på fotbolls VM 2006. Då var det också fint väder, man satt på uteserveringar och tog sig något gott att dricka samtidigt som fotboll visades och hördes i bakgrunden. Under detta VM är det även nu som uteserveringarna gäller eftersom det är lika fint väder i år som då. Skillnaden nu är att Sverige inte är med och jag sitter inte i rullstol.
För fyra år sen var det inget som skulle hindra mig från att gå och sätta mig ute med Johan och kompisar för att ta sig en öl eller cider, en bit mat och kolla på fotboll.
Men det var just det. Jag fick ett svårt skov ett par veckor innan fotbolls VM drog igång, som satte sig på båda benen. Jag kunde inte gå, hade ingen som helst känsel och jag hade aldrig varit med om att båda benen försvann. Tidigare hade det varit synen, ena armen eller ett ben. Nu var det bägge benen och jag hamnade i rullstol.
Herregud, jag kan inte göra någonting förutom att stanna hemma och gömma mig tänkte jag!
Men tack vare min envishet så skulle även JAG sitta på en uteservering med kompisar och göra som alla andra. Om det så var andra, tredje eller fjärde våningen så skulle jag upp. Fanns det ingen hiss utan bara trappor fick folk hjälpa mig upp och en gång fick jag ta kökshissen upp till andra våningen. Inget kunde stoppa mig. Jag ville ju inte missa det roliga. Varför skulle inte jag kunna ha kul?
Fotboll är inte den roligaste sporten att titta på men det var inte många matcher jag missade under det VM:et. För det är ju klart att alla, även jag som satt i rullstol skulle kunna vara med och dela den stämning som rådde.
