Det tar ett tag att komma in i arbetslivet när man har varit ifrån så länge. Och att sen försöka få in träning och det sociala in i livsschemat utan att vara allt för trött krävs lite planering. Jag har tidigare skrivit att jag inte har klarat av att träna efter jobbet för att jag är för trött, nu tror jag att jag vet hur jag ska få in allt det i schemat utan att trötta ut mig själv.
Nu har jag accepterat att jag inte kan kräva tid för träning de dagarna jag brukade träna utan att ta det när jag känner att jag fixar det. För några veckor sedan var det “vanlig” arbetsvecka, ett träningspass och ett gympass, och ändå så klarade jag av att göra andra saker.
Nu när jag vet att jag klarar av att jobba och träna plus att umgås med familj och vänner, då har jag löst det på jobbet så att jag ska ändra lite på arbetsdagarna för att få in träning på morgonen. Så skönt att det löser sig. Det som jag har varit mest rädd för är att jag inte skulle orka träna och att det i sin tur skulle påverka min MS.
När jag har tänkt på det tidigare och oroat mig så har jag varit så otroligt grinig, vilket alltid bara går ut över min sambo. Så det är skönt nu, för att vara grinig och tjurig gör inget bättre. Det är bara att slappna av nu, träna, jobba och göra vad jag vill och när jag vill.
