In New York,Concrete jungle where dreams are made of, theres nothing you can’t do, now you’re in New York, these streets will make you feel brand new, big lights will inspire you, lets hear it for New York, New York, New York.
Jay Zs och Alicia Keys Empire state of mind ackompanjerar New Yorks statsbild och tar mig in i SATC 2. Jag ler och låter kroppen följa tonerna. K klappar mig på axeln. Nu är vi där igen. För tre år sedan var vi i New York tillsammans, och gick omkring på Carries gator. K hade en Carrieklänning som blåste i vinden på färjan till Staten Island. Vi drack cocktails. Och budweiser. K gillar Cosmo.
Vi refererar till dem ibland, och tänker, som jag har skrivit förut, att det inte finns mycket av det vi funderar över som inte Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha har avhandlat. De har blivit så mycket mer än bara karaktärer i en tv-serie. Det inger trygghet att krypa upp i soffan en tung dag och plöja igenom ett par SATC-avsnitt. Men hur som helst, filmen.
Oavsett vilken kritik den har fått, så får jag en härlig feel good-känsla av filmen. De fyra är gamla bekanta. Det är lyx och flärd, och många skratt. De är kanske karikatyrer av sig själva vid det här laget: det är på riktigt och inte på riktigt på samma gång, men det spelar ingen roll. Jag skrattar, myser och mår bra. Det är en film att leva på i några dagar. Vi diskuterar hur de löser sina relationer och kommer fram till att vi nog skulle reagera annorlunda, men ändå. Vi vet att det inte är på riktigt, ändå diskuterar vi dem som riktiga personer. Som förebilder kanske? Var och en av dem på egen hand kan verka extrema, men alla fyra tillsammans smälter samman till en mångfasetterad person med ett fyrfaldigt synsätt.
En pojkvän sade till mig att han blev förvånad över att jag gillar SATC eftersom jag inte är ett modefreak. Visst, det kan kännas långt borta med designerkläderna (som givetvis inte behöver vara smakfulla), barerna, att ständigt äta ute, röda mattor, snitsiga lägenheter och taxi som enda färdmedel. Men som jag ser det bygger SATC mer på relationer: vänskap, släktskap, kärlek och lösa bekantskaper. Yta och fiktion åsidosatt – de är ju inte mer än människor!
Nu går jag kanske lite stärkt att möta morgondagen och det kaosartade sommarvikariatet. Jag har ju fått min dos av SATC!
