Då var det dags för årets läkarundersökning hos neurologen, vilket alltid är lite jobbigt. Jag har alltid haft svårt att prata med min läkare men jag vet inte varför. Inte för att det inte är en bra läkare jag har för det vet jag att det är, kanske för att jag är rädd för svaren?
Inte vet jag.
Men det gick faktiskt väldigt bra idag. Hon frågade hur jag mår och om jag har haft några skov, nya symptom osv. Och det var hur lugnt som helst. Jag som alltid svarar det jag tror att hon vill höra bara för att jag vill därifrån, för att ta resten av mina frågor och funderingar med sköterskan istället. Vi kunde verkligen prata idag och även skämta lite med varandra.
Lite tråkigt att det ska behöva ta ett par år innan man ska känna sig bekväm med sin läkare som ändå är en viktig del av sin sjukdom och behandling.
Men jag känner ändå en lättnad över att läkarkontrollen är över och att det är ett år till nästa. Det känns som att jag inte behöver oroa mig för någonting nu på ett tag. Skönt!
Nu återstår resten av helgen med uteservering och möhippa.
Ha nu en trevlig helg!
Jag vet precis vad du menar. Man mesar med och säger att allt är bra även om det inte stämmer helt bara för att komma ut därifrån. Men jag har lärt mig att det är fel. Hur ska man få någon hjälp när man ljuger? Istället för att vänta på ännu ett skov är det mycket bättre att tala om vad som gäller. Försök, du kanske blir posititvt överaskad! Det är bara du som förlorar på att inte prova. Lycka till! Suzanne