Det är dags för min årliga flytt. Sedan jag tog studenten för 9 år sedan har jag flyttat i princip en gång om året, fler gånger periodvis. Jag har hoppat mellan innerstad, förort, närförort och i utkanten av innerstaden. Ett boende på en central ö gav närhet till vatten (om nu vattnet någonsin är långt bort i Stockholm?), mitt nuvarande boende ligger ett stenkast från ett stort reservat med sjöar, skog och frilufsande djur och människor. I morgon flyttar jag till en holme i centrala Stockholm, så närheten till vatten blir återigen en uppskattad aspekt. Och den badbrygga som ingår i föreningen.Wow! Jag är lyckligt lottad. De senaste åren har boendesituationen fungerat ypperligt, och jag har sluppit ta min tillflykt till studentkorridorer eller överprisade studentlägenheter. Jag är för gammal för det nu ändå!
Jag har fått ett nytt jobb inom det område jag studerar, socialt arbete. Det kändes märkligt att lämna mitt nuvarande jobb, där jag arbetat sedan mars förra året. Jag har aldrig varit så länge på ett och samma ställe. Jag har heller aldrig känt mig så uppskattad där som när jag skulle sluta :) På måndag börjar jag på en vårdavdelning för missbrukare, och jag är lyckligt ovetande om vilka scenarion som kan vänta mig där. Till hösten har jag fått praktik inom psykiatrin, på en öppenmottagning. Ännu ett wow. Helt plötsligt händer en massa bra saker.
En dålig sak som jag ägnat mig åt, trots förmaningar och ett sexmånaders sökstopp, är att leta rätt på information om människor som varit en del av mitt liv: läs gammal pojkvän! Jag kände mig inte knäckt över det jag upptäckte tidigare i dag, men nu sitter jag bland mina flyttlådor och sopsäckar och funderar. Jag är glad för att det går bra för honom. Men jag då? Varför blir inte jag fotad på premiärer med min nya respektive, och varför utvecklar inte jag min dröm? Varför har han flyttat ihop med någon annan, och varför blir jag fortfarande ledsen över tankarna på honom? Det är det här snokandet… jag brukar tänka att det alltid är bättre att veta än att inte veta, men jag vet att jag aldrig blir glad för det jag får reda på!
