Jag och Mia är i Stockholm för ett par dagars semester.
Bland annat har vi besökt ett slags femtonårskalas: internetföretaget som vi båda jobbade på i mitten/slutet av nittiotalet anordnade ett jubileumsfirande.
Det var väldigt skojigt att återse så många vänner och kollegor, särskilt som tidsperioden man delat var väldigt intressant och utvecklande både personligt och kulturellt. Stämningen var lika skön som förr; det märktes att personerna blivit lite äldre. Äldre på det där bra sättet, som kommer med erfarenhet och mognad. Männens skägg var tjockare, pannorna lite högre. Kvinnorna var dock precis lika vackra nu som -97.
Företaget är (var) entreprenöriellt, dynamiskt och snabbfotat och definierade i mångt och mycket en likaledes omvälvande bransch. Mitt intryck från den tiden var att det var en smått fantastisk samling intelligenta, drivna, ödmjuka och roliga personer som delade en passion och en övertygelse om internets möjligheter, och det intrycket står sig idag.
För övrigt blev jag glad över att alla var mer intresserade av att prata om nu än om då; jag är inte tillräckligt gammal för att vara nostalgisk.
Farmor och farfar tar hand om barnen under tiden som vi är här, så vi har fått ett par lediga dagar i Stockholm, bara jag och Mia.
Det är faktiskt första gången som jag är här sedan vi flyttade härifrån 2001, och förutsättningarna för att bli lockad att flytta tillbaka kan nog inte bli bättre: fantastiskt väder i ett försommarljuvligt Stockholm, men fortfarande med stadens nästan normala tempo innan turistrusch och semesterdvala sätter in.
Stockholm är mer Birger Jarlsgatan än Drottninggatan så här års, om liknelsen inte är för krystad.
