Jag har lite ostyriga ben och fötter, så jag vågar inte köra en vanlig bil.
Jag kan gå obehindrat, och springa säkert tio meter. Inte så graciöst, men ändå! Fast – jag kör inte bil.
Visst, kanske hade det fungerat med automatväxel. Gasa och bromsa och allt det där. Men tänk om något skulle hända, oavsett om det vore mitt fel eller inte. Tänk om jag skulle behöva panikbromsa men fötterna inte hade hängt med. Tänk om jag skulle trampa snett och stampa på gasen istället för bromsen…
Nej, jag kan inte köra bil. Inte en vanlig bil.
Dock gör man idag rent fantastiska anpassningar av bilar. Ramper, hissar, automatiska dörrar… Så länge syn, hörsel, hjärnan och någon kroppsdel hänger med kan man köra bil, i stort sett. Mer eller mindre specialbyggd, men det går ofta utmärkt.
Idag har jag har precis varit i Ängelholm och köpt en ny bil! En begagnad men för familjen ny bil, alltså. Vår nuvarande kombi dömdes ut av verkstadskillen vid senaste servicen, men via internet hittade vi en automatväxlad kombi.
Daniel följde med upp och körde bilen från bilfirman till verkstaden, där de ska montera den kanske enklaste av handikappanpassningar: en handkontroll. Eller “golvmonterat handreglage för gas och broms” som Vägverket/Trafikverket kallar det. En spak, ungefär som en extra växelspak, kopplad till gas och broms rent mekaniskt så att jag kan köra bilen utan att använda fötterna. Att det är en automatväxlad bil säger sig kanske själv; friska personer kör den som vanligt.
Arbetet med anpassningen kostar från 10.000 kr, men har man behov av bil och svårare att förflytta sig än vad jag har kan man få Bilstöd från Försäkringskassan. Jag ansökte, men fick nej för att jag kan ta bussen istället.
Jaja, inte så mycket att säga om det. Det är väl bra att man håller i skattepengarna… och som sagt, en handkontroll är en förhållandevis enkel och billig åtgärd.
Alternativet, att inte kunna köra bil, hade inneburit en enorm begränsning för mig. Så något så pass simpelt som en handkontroll ger mig tillgång till all den frihet, den flexibilitet och de möjligheter som en bil erbjuder!
Någon gång nästa vecka skulle den förmodligen bli klar. Det blir skojigt att få provköra den. Och familjeutflykten till Legoland i sommar är spikad!
Försäkringskassans uppdrag gör att handläggarna och beslutsfattare verkar OTROLIGT korkade.
Innan man har kommit upp på bussen, kanske krafterna sinat.
Du är väl med i NHR?! Vårt “fackförbund”.
Där kan du få hjälp att överklaga om det blir nej i något annat ärende.
Själv fick jag och mina kompisar i NHR gå en “juristkurs” om våra rättigheter.
Fast det gäller u att orka ta striden…
Din situation ordnar sig, eftersom det inte var så väldigt dyrt att få BEHÅLLA FRIHETEN.
Lycka till med nya bilen Ylva
Hej Ylva,
Jag vet inte; det kan som tjänsteman inte vara det enklaste att fatta beslut i frågor som dessa. Jag genomgick exempelvis en veckas tester och intervjuer i Simrishamn, följt av två veckors praktikarbete, för att hitta rätt nivå när min tidsbegränsade sjukersättning skulle övergå till “vanlig” sjukersättning. Så jag väljer att leva i tron att man gör vad man kan från Försäkringskassans sida.
Men nej, jag är inte med i NHR* och har inga planer på att gå med heller. Det är ett beslut jag fattade efter att ha undersökt deras uttalanden och attityder. För mig låter kurser i positiva “rättigheter” rent avskräckande. Och att kalla det “fackförbund” är inget plus i mina öron… ;-)
Jag kanske får utveckla mina filosofisk-politiska resonemang kring detta i en senare bloggpost… NHR och liknande organisationer är säkert till stor nytta för många, men min syn skiljer sig för mycket från deras för att jag ska vara intresserad. Förmodligen bottnar allt i att jag inte delar den altruistiska grundtanken.
Men bilen rullar på bra!
Bo
* Neurologiskt Handikappades Riksförbund, en ideell intresseorganisation som verkar för förbättrade levnadsvillkor för personer med neurologiska sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättningar, däribland MS.
Oj! Jag menar att de har ett omöjligt uppdrag, det är därför de VERKAR korkade. Så fel det kan bli…kanske läsaren hade bråttom.
Ja, det är ett tufft uppdrag att fatta beslut i frågor som har så stor påverkan på individers liv.
Men som du sa, friheten att kunna köra bil gör att det var värt att lösa det på egen hand. Och snart blir det semesterresa med nya bilen – rapport kommer här, såklart! :-)