Äntligen!!!

När jag blev utförsäkrad förra året kände jag lite panik. Vad skulle hända nu? Hur ska jag klara mig ekonomiskt? Hur ska jag få ett jobb när jag är sjuk?

Jag hamnade i rullstol väldigt tidigt i min MS, ca 8 månader efter jag fick min diagnos och jag hade hemtjänst och den biten. Inte så kul när man bara är 25 år. Det gjorde att jag ville träna och hålla igång och inte bara sitta hemma och tycka synd om mig själv. Sen är det ett plus att jag är otroligt envis och vägrar ge mig.

Jag tränade så pass mycket att rullstolen bara var en del av mig i ett par månader, för det är faktiskt vad den blir. Bara att vara tvungen att ha hjälp och inte kunna klara sig själv längre är en upplevelse, ingen rolig upplevelse men ändå. Man tänker annorlunda på sin egen och andras situation, sina nära och kära runt omkring och även främlingar.

Nästa steg för mig var att göra något mer nu när jag var lite mer rörlig, så då började jag att plugga upp lite ämnen. Tyvärr så var skolan inte allt för intressant när jag var yngre. Så jag blev tvungen att göra om det senare i livet när man kunde göra roligare saker. Synd att jag kom på det lite för sent!

När jag väl började att ta tag i mitt liv utan att kroppen hindrade mig så kom beslutet om att jag skulle bli halvt utförsäkrad och Försäkringskassan ansåg att jag är tillräckligt bra för att jobba halvtid. Men herregud, vem vill anställa mig som är sjuk? Jag har inte jobbat på flera år, jag kan inte göra någonting! Tankarna for runt i huvudet på mig. Det var ju bara att ringa Försäkringskassan och fråga vad som händer nu, och vem hjälper mig?

Jag har de senaste åren varit lite skeptisk till arbetsförmedlingen. Jag har haft känslan av att de inte gör allt för mycket för en. Men det var ju bara att gå dit och se vad dom kunde hjälpa mig med. Det tog faktiskt inte mer en ett par veckor förrens de hjälpte mig med en praktikplats på ett lite mindre företag, där jag skulle jobba i receptionen. Det har varit väldigt roligt att komma ut och jobba igen, känna att man gör något förutom att sitta hemma och rulla tummarna.

Nu har det gått ett par månader i min praktik och jag känner att jag trivs. Mina arbetskamrater känner till min situation vilket också känns bra. Nu har jag fått en anställning där, hur kul är inte det!

Så allt jag har tyckt om arbetsförmedlingen innan, så känner jag inte nu. För hade det inte varit för deras hjälp så hade inte  jag haft ett jobb idag. Allt känns så otroligt bra nu.