Det är svårt att veta hur man reagerar på besked om andras sjukdomar, särskilt om det inte är personer man inte känner väl. Man sätter upp skygglappar för man vill inte stöta sig, man vet för lite, vill inte säga något klumpigt eller sårande – ja, beroende på hur gammal man är så vill man kanske inte alls tänka på allvarliga sjukdomar i ens egen ålder… Så jodå, jag känner igen ditt dilemma; jag skrev lite om det i mitt allra första inlägg.

Sjukdomen verkar ha en tendens att ta över ens identitet i andras ögon, och därmed blir man en källa till osäkerhet och ångest. Men att ljuga om sin egen situation för att inte riskera att uppröra andra…?

Nej, jag tror på att försöka hitta en balans, att inte skylta med sjukdomen men inte heller dölja den. Det finns ju många fler delar i Den Stora Uppdateringen än vad du arbetar (eller inte arbetar) med – familj, intressen, bostad… Låt sjukdomen komma som en informationspunkt, inte som skrämmande huvudnyhet.

Fler än man kanske tror har redan en personlig relation till MS, men om din nygamla bekantskap behöver mer träning på att relatera till andras sjukdomar kan ni ju fortsätta prata om honom/henne, dina vårprojekt samt väder och vind och låta vännens intresse, nyfikenhet och omtanke få tid att förhoppningsvis övervinna skygglapparna.

Ja, de sociala nätverken har – bland annat – gjort att huvudpoängen med att skicka runt en massa “Mina vänner”-böcker inför skolavslutningarna lite har försvunnit.

Jag vill minnas att det hos oss var som mest populärt under mellanstadiet att nogsamt deklarera favoritfärger, framtidsplaner och älsklingsdjur.

Det var inte bättre förr. :-)