Jag fick en Facebook-inbjudan från en Björn P idag. Mig veterligen känner jag ingen Björn P, men jag har fått underliga väninbjudningar tidigare, ifrån allt från finska riksdagspolitiker till stekiga Stureplansbrats. (Efter att Barack Obama vunnit presidentvalet har jag fått flera inbjudningar från amerikaner som chansat och skickat till en mailadress som tillhör mig, inte B.O. i Vita Huset… – eller hans hund!)
Men se! Björn P är ju den Björn som tidigare hette Björn K! Vi gick i samma gymnasieklass tillsammans! Skoj! Dags för Den Stora Uppdateringen, alltså. Gift? Barn? Jobb? Hus?
Alla i min ålder som jag har pratat med har återknutit kontakten med kompisar från förr och fått göra Den Stora Uppdateringen. Det är tidigare klasskamrater, grannar, kursare, kollegor och liknande som dykt upp via Facebook, LinkedIn eller något annat onlineverktyg. Jag tillhör generationen som tog studenten för ungefär tjugo år sedan, så det har passerat en del bekantskaper sedan dess.
Det är lite roligt att inse att de som idag tar studenten aldrig kommer att behöva återknyta kontakter – helt enkelt för att de inte kommer att tappa dem! (Möjligtvis välja att dölja deras statusuppdateringar…)
Om du tycker att “det är kul att man kan hitta gamla kompisar på nätet” är du född före 1990.
När jag nu skickar Den Stora Uppdateringen till Björn, hur mycket berättar jag om min MS? Jag har ju tidigare lite kaxigt konstaterat att jag inte ser mig som sjuk, men är inte sjukdomen egentligen en del av min identitet?
Den Stora Uppdateringen: Gift? Barn? Jobb? Hus? MS?
Ja, ungefär så.
Jag valde tidigt att vara öppen med min sjukdom. Inte offensivt pushig, men öppen. Jag jobbar inte heltid eftersom jag inte orkar på grund av att jag har MS. Jag tror också att ju fler som känner till och har en personlig relation till sjukdomen MS, desto bättre.
Själv är jag så gammal att jag tycker det är kul att hitta gamla vänner på nätet…
4 kommentarer
Hej! Känner igen mig i facebookandet, är 40 i år och uppskattar gamla vänners uppdykanden. Jag hamnade här då jag hittade adressen i Reflex (tror jag), min mor har MS. Tack för att du delar med dig, mvh Lillebil
Hej,
Ja, de sociala nätverken har – bland annat – gjort att huvudpoängen med att skicka runt en massa “Mina vänner”-böcker inför skolavslutningarna lite har försvunnit.
Jag vill minnas att det hos oss var som mest populärt under mellanstadiet att nogsamt deklarera favoritfärger, framtidsplaner och älsklingsdjur.
Det var inte bättre förr. :-)
Hej ! Hittar också “gamla” vänner på Facebook, men tyvärr då jag är ärlig och berättar om hur jag mår samt om min MS, då blir det helt tyst. Man vågar helt enkelt inte svara mig. Det är tråkigt då ms är en stor del av mitt liv som man inte kan dölja. Ska man ljuga och säga att allt är bra, att man jobbar fast man är förtidspensionerad. Ja, vad gör man ??
Hej Anders,
Det är svårt att veta hur man reagerar på besked om andras sjukdomar, särskilt om det inte är personer man inte känner väl. Man sätter upp skygglappar för man vill inte stöta sig, man vet för lite, vill inte säga något klumpigt eller sårande – ja, beroende på hur gammal man är så vill man kanske inte alls tänka på allvarliga sjukdomar i ens egen ålder… Så jodå, jag känner igen ditt dilemma; jag skrev lite om det i mitt allra första inlägg.
Sjukdomen verkar ha en tendens att ta över ens identitet i andras ögon, och därmed blir man en källa till osäkerhet och ångest. Men att ljuga om sin egen situation för att inte riskera att uppröra andra…?
Nej, jag tror på att försöka hitta en balans, att inte skylta med sjukdomen men inte heller dölja den. Det finns ju många fler delar i Den Stora Uppdateringen än vad du arbetar (eller inte arbetar) med – familj, intressen, bostad… Låt sjukdomen komma som en informationspunkt, inte som skrämmande huvudnyhet.
Fler än man kanske tror har redan en personlig relation till MS, men om din nygamla bekantskap behöver mer träning på att relatera till andras sjukdomar kan ni ju fortsätta prata om honom/henne, dina vårprojekt samt väder och vind och låta vännens intresse, nyfikenhet och omtanke få tid att förhoppningsvis övervinna skygglapparna.