Äntligen!
Jag trodde faktiskt inte att man kunde bli så glad av att se asfalt, men det jag tycker att det är en fröjd att kunna se gatan och trottoaren när man tittar ut, och inte bara snömodd! Idag var jag ute och gjorde en liten bäckfåra i rännstenen till smältvattnet, för att liksom heja på våren lite.
Jag är så färdig med denna vinter… plus att det var en bra anledning till röra på sig lite.
(“Aff-salt” var förresten ett av sonens första ord. Vi övade mycket på att det hette aSFalt, och en kort period det blev något av en rutin på vägen till dagis.)
Att få anledning att röra på sig är annars lite svårt; det är ju inte varje dag som vårfloden längs gatan behöver assistans. Jag har aldrig varit förtjust i att springa (som om!) eller träna för tränandets skull. Nu ger väl hus och trädgård ofta ett bra incitament till fysisk aktivitet – får jag välja så föredrar jag dock gräsklippning före snöskottning! Jag är inte ens säker på att jag kan tänja gränserna för vad jag fysiskt orkar; jag kan ju numera bli trött utan att ta i, men jag ser värdet i att hålla sig aktiv.
Nåja, nu är helgen snart här och vi tänkte fördela om rummen i huset lite. TV-rummet blir sonens rum, dottern flyttar till sonens och vi gör ett kontor i det minsta rummet. Det kan bli lagom motion för en helg eller två!
Som uppladdning tänkte jag dela med mig med lite personlig favoritmusik: fyra låtar ur den spellista som gått flitigast i veckan.
Mew, ett gäng danska killar, med en fantastisk låt.
Videon med The XX nedan är lite rolig eftersom den är filmad i en skivbutik. Jag tror dock att en rökig konsertlokal hade varit en bättre inramning…
Rökmaskiner en masse lär det bli när Mono, nedan, kommer till Sverige för ett par konserter (Malmö, Stockholm, Umeå) i slutet av mars.
Och naturligtvis Sigur Ros. Denna version är en liveinspelning från samma år jag såg dem i Amsterdam – en konsert med gott om rök.
Jag fortsätter gärna dela ut musikaliska guldkorn och ta emot tips i kommentarerna.
