Sonen har varit hemma sedan mitten av förra veckan med vad som visade sig vara halsfluss. Och idag är även lillasyster hemma – hon ramlade illa och slog i nacken i källarväggen igår kväll så blodet rann. Så sonen, som idag är ganska pigg för första gången på hela veckan, har sällskap av en ganska pigg syster.
Själv märkte jag – återigen – hur svårt det är att hålla en femåring sysselsatt inomhus med något meningsfullt och samtidigt försöka få något annat gjort. Om man inte faller till föga och sätter på en DVD-film så gäller det att inte sätta igång något eget projekt som inte kan avslutas på trettio sekunder:
- Dammsugning – OK.
- Hämta posten – OK.
- Översätta en längre text från engelska – glöm det.
Det bästa sättet är naturligtvis att själv leka med femåringen, och det har blivit en hel del lekt under veckan.
En klassisk och uppskattad leksak är LEGO, men på något sätt verkar det alltid försvinna en eller ett par retfulla klossar (och aldrig någon av de där extrabitarna man får i reserv…). Men till skillnad från “på min tid” så kan man idag, tack vare internet och en programmeringskunnig entreprenör, äntligen komplettera sina LEGO-set!
Tidigare i veckan köpte jag två (2!) stycken legobitar från en privatpersons hobby-LEGO-butik i Tyskland via Bricklink, mest för att testa. Och sannerligen, efter bara några dagar kom ett flygpostat brev med rymdskeppets laserkanon och vingspets! Pris? 18 kr, varav portot var 12:50…
(Även LEGO själva har anammat internet, och man kan beställa 1.490 olika sorters legobitar från deras hemsida.)
Jag tycker att det är fascinerande på så många sätt: hur internet har gynnat internationella kontakter, betalningar över gränserna, nischade intressen…
Det märkvärdigaste av allt? När sonen växer upp kommer han inte att se det märkvärdiga i det, det kommer att ha blivit normaliserat.
Nu är det en intressant tid att leva.
