“Vill du skriva en blogg om ditt liv som MS-patient?”
Jag fick frågan för ett tag sedan och bad om lite betänketid. Svaret var inte självklart.
Visst, jag skriver gärna, men det fanns flera aspekter att väga in.
Jag försöker inte hålla min sjukdom hemlig, men å andra sidan vill jag inte skylta med den heller. Jag är så förhållandevis lyckligt lottad att jag – numera och än så länge – kan röra mig i stort sett obehindrat. Sonen fyller snart fem, och jag kan fortfarande dribbla bort honom i fotboll! Det första intryck jag ger är alltså oftast inte av att vara sjuk.
Så att skriva en blogg kring temat av mina personliga erfarenheter av att leva med MS? Jag hade inte tänkt tanken tidigare. Att blogga – visst; jag tänker och tycker. Men en MS-blogg?
En anledning till att jag tvekade är att jag inte vill att sjukdomen ska utgöra min identitet, jag vill inte kokettera med sjukdomen eller i första hand vara sjuk: “Hej, jag har MS och heter Bo König.” Jag har förvisso en kronisk sjukdom, men det är inget som jag ständigt tänker på – och inte heller något som jag vill andra ska tänka på för jämnan heller. För övrigt är jag – peppar peppar – ganska frisk, inga krämpor och sällan förkylningar.
Å andra sidan är ju situationen som den är, så vad annat göra än att gilla läget? Jag kan ju inte ändra förutsättningarna, så att beklaga sig är bara slöseri med energi. MS är en kronisk sjukdom och utgör en del av mitt liv, idag och i framtiden; utmaningen ligger i att göra det bästa med de medel som står till buds. Ett sätt att bekämpa sjukdomen är att använda den, att jävlas tillbaka, att försöka dra nytta av de erfarenheter jag fått och de lärdomar som jag gjort. Att utnyttja svårigheterna.
Om jag kan bidra till att någon annan kan ha glädje eller nytta av mina erfarenheter av MS så är jag gärna villig att ställa upp – det kan gälla att delta i medicinförsök, att hålla föredrag för skolelever eller bara ge en personlig relation till multipel skleros på en MS-blogg.
Så jag gör detta som en del av min jujutsu-inspirerade kamp mot MS:en, jag utnyttjar det sjukdomen har burit med sig.
Jag utnyttjar svårigheterna.
