Ett litet hål – “gottegrishål” kallade tandläkaren det – på utsidan av tand 24 (dvs. första kindtanden uppe till vänster)…
Jag har länge haft ganska dåliga tänder och hade många hål under hela min uppväxt: ett par varje år. Säga vad man vill om åttiotalets Folktandvård, men de snålade i varje fall inte med amalgamet! Jag hade så mycket lagningar att när jag passerade flygplatsernas säkerhetskontroller larmade metalldetektorerna! Nästan. Att ta ut fyra visdomständer och en extratand(!) uppe i gommen har också bidragit till min breda tandläkarerfarenhet. Erfarenhet ur den gapandes perspektiv, alltså.
I samband med mina första MS-symptom så började jag se över delar av mitt liv – bland annat vad jag egentligen hade i munnen. Jag vet inte om kvicksilverdepån en decimeter från hjärnan har haft något med min MS att göra, men den kan inte ha varit bra. Under ett par evighetslånga timmar i tandläkarstolen rensades allt amalgam ut och byttes mot keramiska lagningar. Det känns mycket bättre, och det ser klart bättre ut (om nu någon skulle kika in i min mun…).
Jag är verkligen ingen alternativmedicin-människa. För mig får folk göra vadhelst de tror på för att bli, eller hålla sig, friska, men feng shui, aromaterapi eller akupunktur är ingenting för mig. Jag är nog för mycket… ingenjör för det. Med det inte sagt att jag tror att vi vet allt idag, att vi har forskat och utvecklat färdigt.
När cigaretterna kom fanns uppenbarligen ingen tanke på huruvida det var hälsosamt, eller kanske rent av farligt, att andas in röken. Jag skulle kunna tänka mig att lika absurt som det idag är för oss att se halvgamla familjefoton med bolmande småbarnsföräldrar, lika befängt kommer våra barnbarn att tycka det var att man kring sekelskiftet gick och pressade radiosändare mot tinningen. (Jag röker inte, men använder glatt mobilen. Fast ringer jag utan mitt headset får jag sedan MS:en kom en konstig, specifik huvudvärk efter bara några sekunder.)
Så frågan huruvida amalgam är olämpligt? I utredningsprocessen ligger man väl just nu någonstans mitt emellan cigaretter och mobiler. I vilket fall så är mitt amalgam utrensat.
Sedan vi kom tillbaka från Holland har jag gått till en och samma tandläkare inne i Malmö, och han har fått mindre och mindre att göra med mig. Lagningen igår var något av ett undantag; det var flera år sedan jag hade ett hål senast. Det var under det skov – strax före min diagnos – då jag tappat känseln i halva ansiktet och inte kände någonting av borren.
Sedan har det ju hänt en del med tandläkartekniken sedan mina plågostunder på Folktandvården i det där röda tegelhuset vid Tullskolan som luktade tandläkar-ångest redan ute i trappan. Lagningarna idag är små, snabba och i stort sett smärtfria. Gottegrishålet i tand 24 lagades på tre minuter i samband med undersökningen när jag ändå var där, pang bom utan bedövning! Modigt, om jag får säga det själv!
Vad som däremot är extremt obehagligt är den avslutande rensningen av tandsten med en ultraljudsmaskin från helvetet.

